Beslut och förändring

Ibland måste man ta beslut som inte alls är speciellt trevliga, beslut som leder till en osäker förändring - en lite oviss framtid. Dom besluten är ofta svåra och utvecklingen till ett formellt besked tar oftast lång tid och tär mycket. Jag vet inte alls hur jag vill göra. Stanna i den trygga världen eller ta ett steg längre för att prova något nytt. Åh så svårt det är med beslut men tillslut måste jag ta det, annars så fastnar man o gamla hjulspår och ingenting händer.

Jobbigt

Vaknade först på dåligt humör, sen fick jag bra nyheter och så blev dagen bättre men så är det är sjukt tung dag på jobb och så blev dagen sämre... För ett pass jag egentligen inte tänkte ta. Nästa gång följer jag mina instinkter.

Drömmar.

I tre-fyra drömmar i rad har jag fått besök av en man i mina drömmar. Och inte som vanligt då jag faktiskt kan placera människorna som hittar in utan det här är någon som jag inte riktigt vet vem det är.
Oftast är han bara en röst på telefon eller att jag -vet- att han är någonstans men jag vågar aldrig titta. Varje dröm är samma sak, jag vill så gärna imponera på honom och få hans uppmärksamhet, tyvärr så vaknar jag alltid precis innan jag får prata med honom ensam.

Grå tisdag.

Och då  menar jag att det är vädret som är grått, inte hela tisdagen!

Jobbar inte i dag så tog chansen att ge mig ut och springa lite. Tog till och med Assa med för att se hur det skulle gå. Utan henne hade jag gjort en bättre runda men det hade inte alls varit lika roligt, hon släpar efter, suckar, försöker lägga sig ner så fort hon får chansen men så ökar man takten lite så skuttar hon fram som en hare.Det går inte att springa så långt eller länge när man har henne med sig men jag får väl ta en runda själv sen. Hon är nog rätt trött nu, trött och sur för att jag släpat ut henne på otrevligheter.

Att motionera gör även att jag mår lite bättre och det är ju i slutändan det jag vill åt än fast motionen i sig är en belöning. Ser fram emot fredag då jag tar med mig sötaste Maria på Irländsk afton och tittar på Tradish. Det ni!

Mitt förra inlägg om människor

Jag insåg efter att jag skrivit mitt förra inlägg att det blev lite elakt nästan lite hatiskt och det var ju såklart inte menat. Jag vet att ingen förutom mig själv kan göra så jag mår bättre och jag förväntar mig inte att människor ska gå på tå runt mig för att jag ska må så bra som möjligt. Dock förväntar jag mig att människor som kallar sig mina vänner, människor som jag berättat för hur jag mår, vad jag har gått igenom och vad jag går igenom nu ska förstå att vissa saker förvärrar hur jag mår.

Förresten så är jag duktigt less på att smyga med att jag mår dåligt, att det ska behöva vara något fult att gå igenom en depression och ångest. Det är inget jag eller någon annan ska behöva skämmas för. Det måste ju var bättre för alla om man kan vara öppen om sin situation så att människor man har omkring sig förstår.

Människor

En del av mitt problem är att lita på att andra människor gör det som dom sagt att dom ska göra och i just nu är allt jäkligt klart för mig! Det är väl inte så konstigt att jag har svårt med det och tar på mig mer än jag klarar av då människor gång på gång gör mig besviken och inte gör det dom säger dom ska. Det slutar alltid med att jag oroa mig halvt i bitar över saker, inte får någon sömn och grubblar mig genom dagarna. På det här sättet blir jag aldrig frisk.

Slagen hjältinna

Lite för trött för att det ska kännas okej just nu, vill bara hem och sova eller iallafall krypa ner i soffan och spela tvspel utan att behöva anstränga mig. Blir en tidig kväll ikväll vilket som, ska ju jobba i morgon också.